Stefan Bergmark. Foto: Olle Jansson

Skrivbordsliberaler klyver hårstrån

Sverigedemokraternas reklam i Östermalmstorgs tunnelbanestation har, som avsett, skapat en hätsk debatt. Att sparka nedåt mot några av samhällets svagaste, tiggarna, är givetvis vedervärdigt men är detta verkligen en viktig yttrandefrihetsdebatt?
Det låter vanskligt att förbjuda reklam bara för att den är vidrig. Vad som uppfattas som motbjudande är ju mycket subjektivt. Däremot går det ju ändå att som upprörd medborgare att agera mot sånt man finner avskyvärt. I tisdags demonstrerade ett par tusen personer mot just SD:s hatpropaganda i tunnelbanan. I samband med denna gick en större grupp medborgare ned i tunnelbanan och rev ner reklambanderollerna. Något som fick Expressens chefredaktör Thomas Mattsson att ryta till. Tänk att det gått så långt ”att ideologiska motståndare vandaliserar offentliga miljöer för att stoppa spridningen av politiska budskap som de inte sympatiserar med. Det är faktiskt – ur ett publicistiskt perspektiv – skamligt”, skriver han på sin blogg.
En rätt märklig iakttagelse av händelsen när man tänker närmare på saken. För det första är detta knappast, oavsett om det handlar om varumärkes- eller politisk propaganda, vad vi vanligtvist skulle beteckna som vandalisering av den offentliga miljön. De flesta av oss medborgare tycker nog snarare tvärtom att det är reklamen som saboterar våra allmänna platser. För det andra så är det krystat att försöka anlägga ett generellt publicistiskt perspektiv här. Det är enorm skillnad på att riva ned en reklamaffisch, mestadels en symbolhandling då nya snart sätts upp, som alla vilka vistas i den här miljön påtvingas och att exempelvis bränna alla exemplar av en bok man finner misshaglig.

Som ofta när det kommer till yttrandefrihetsfrågor klyver skrivbordsliberalerna hårstrån. I spåren av SD-reklamen har 13 EU-migranter i Stockholms t-bana attackerats av en knivbeväpnad gärningsman. Att värna om några banderollers hälsa känns rätt futtigt i jämförelse. En annan anmärkningsvärd liberal reaktion är tankesmedjan Fores debattartikel i Aftonbladet i onsdags där de tycker att arrangörerna av demonstrationen skulle tona ned den antikapitalistiska retoriken. Men ställer man inte upp på en manifestations premisser kan man alltid avstå eller ordna en egen.
SL kan redan i dag neka reklam som anses stötande men liksom den juridiska vägen så verkar det vara godtyckligt värre. Tidigare har exempelvis Förbundet Djurens rätt och Stockholms Fria Tidning kampanj mot pälsindustrin stoppats av SL med motiveringen att den kunde uppfattas som obehaglig av en del resenärer. Men SD:s hatpropaganda accepteras alltså. Enklare är att förbjuda all politisk reklam i tunnelbanan.
Martin Schori berättar på nyhetssajten Kit.se att det före sommaren var en liknande diskussion i New York. En islamofobisk organisation förvägrades en reklamkampanj i tunnelbanan. En domstol underkände beslutet med hänvisning till yttrandefriheten. Då ändrades riktlinjerna och all politisk reklam förbjöds i tunnelbanan.

Webb-tv kultur

×