Butte de Vauquois är en historisk plats från första världskriget. Tyskarna grävde 16 km tunnlar och fransmännen 8 km under den lilla byn som låg uppe på kullen. Här sprängdes över 500 minor och resultatet blev att byn som låg på kullen fullständigt sprängdes bort och är idag kluven i två halvor på grund av minkratrarna. - Att tänka på är att det här handlar om underminering och mintunnlar och inte det vi kallar land-, tramp-, person- eller stridsvagnsminor idag. Ordet mina i det här sammanhanget är ordet i sin rätta bemärkelse, det vill säga en underjordisk tunnel med ett specifikt syfte, att underminera fienden, berättar Max. Foto: Jörgen Johansson
Foto: Jörgen Johansson
Foto: Jörgen Johansson

Semester på dödens fält

Reportage Sommaren 1989 var familjen Johansson på väg hem till Hässleholm från en semesterresa i Spanien. Någonstans i södra delen av Frankrike stannade man för övernattning. Morgonen efter skulle man fortsätta trippen tillbaka hem mot Sverige. Det var den där kvällen som Gert Johansson gick in på en bensinmack, hittade och köpte en Michelin-karta som han aldrig kommer att glömma.

Familjens femåring, Max, sov redan gott när Gert kom tillbaka till husvagnen och började bläddra bland kartorna. Han fastnade snart för en liten stad i den nordöstra delen av Frankrike eftersom här fanns massor med symboler över monument i kartboken. Gert och hustrun Marianne bestämde ganska snabbt att de ville stanna till på vägen hem för att se vad detta kunde vara. De kunde då knappast ana att de därefter skulle komma att tillbringa alla sina somrar i och runt omkring den franska staden Verdun.
Det finns mycket att läsa om Verdun i alla möjliga olika historieböcker. Här finns anor redan från antikens dagar. Var man än letar och hur mycket man än bläddrar så är det ett datum som hela tiden kommer upp och som gjort den här staden väldigt berömd på ett minst sagt obehagligt sätt. Det är just detta datum, den 21 februari 1916, som gjort att familjen Johansson varje år sedan 1989 har återvänt hit. Det var nämligen den här måndagen i februari 1916 som den tyska armén inledde vad som i historieböckerna kallas för ”Slaget om Verdun”. Detta är fortfarande ett av världskrigens längsta och blodigaste slag. Det varade i 301 dagar, avslutades den 18 december samma år och kostade flera hundratusentals soldater livet.

När jag i mitten av juli kommer ner till Verdun så har det passerat 26 år sedan familjen Johansson för första gången stannade till här. Varje år sedan dess har man kommit tillbaka. Till att börja med delade man somrarna mellan Spanien och Frankrike, men allt eftersom passionen för Verduns historia växte sig starkare trappades resorna längre söderut efter hand ner.
– Sedan 1995 har alla sommarlov tillbringats här, berättar Gert och ler. Det var detta år som vi träffade Frédéric Radet som även han har en enorm passion för första världskriget och allt som hände i och omkring Verdun. Han är själv uppvuxen i byn Chattancourt ett par stenkast utanför staden och det var med hjälp av alla hans kartor, skisser, kunskaper och intresse för vad som hände här mellan 1914-1918 som gjorde att passionen för historien växte.
Det var också när Frédéric och några av hans kollegor köpte det gamla franska fortet Ouvrage de la Falouse strax söder om Verdun som viljan att hjälpa till tog fart på allvar för både Gert och Max.
– Det blev helt enkelt lite av ett jobb i kombination med ett passionerat intresse att få vara med och berätta om vad som egentligen hände här under första världskriget, förklarar Gert.
Ett av de första åren cyklade hela familjen upp till det vackra minnesmonumentet och kyrkan Ossuaire de Douaumont. På vägen dit hittade de en tom granat.
– Max blev helt tokig och skulle ta den med sig, men den var för tung att ha på cykeln, berättar Gert. Jag tänkte att detta är ju bara något som de har lagt ut för att turisterna ska bli hungriga och sugna på att komma tillbaka. Det tog däremot inte särskilt lång tid innan vi insåg att så inte var fallet. Skogarna visade sig vara fulla med olika saker från kriget.
När Max och Gert åker ut om dagarna för att leta efter föremål från kriget brukar lämna det som är helt och kan användas tillbaka till fortet. Det handlar om allt från förbrukad ammunition, vapen och granater till dricksglas, tallrikar, bestick och annat som använts till matlagning. Under årens lopp har det mesta hittats. Till och med ben från döda kroppar.

Under de tre dagar som jag följer med Max och Gert ut i skogarna förstår jag att detta är något utöver det vanliga. Ett intresse och en passion som är svår att förklara.
Max är väldigt duktig på att hitta saker. Han har dessutom imponerande kunskaper om området och kriget. För Gert kombinerades hans historiaintresse
Gerts historieintresse i kombination med de sista yrkesverksamma åren då han jobbade med betong i Mala utanför  Hässleholm ger honom en stark passion till att försöka få reda på hur allt kunde byggas som det gjordes under de fyra år som kriget pågick i trakten.
Skogsområdet Forêt d’Apremont, strax söder om Verdun, är just ett sådant ställe där tyskarna byggde allt från skyttegravar till underjordiska befästningar i betong.
Mellan 1914-1915 pågick här  väldigt blodiga strider. Sedan klassades området som tämligen lugnt fram till 1918 då amerikanerna gick till storoffensiv. Tack vare lugnet under dessa år hann tyskarna bygga utmärkta befästningsverk. Det finns i stort sett inte något liknande längs med hela västfronten. Något som gör platsen till extra intressant för sakletare som Gert och Max.
– Forêt d’Apremont var aldrig en del av slaget om Verdun eftersom det helt enkelt låg för långt söderut. När man pratar om just västfronten så har de större slagen som till exempel Verdun och Somme fått en större plats i historieböckerna eftersom de var mycket blodigare och tog så många liv. Platsen är också väldigt omskriven i amerikansk historia eftersom det var deras första egna offensiv. Givetvis även på grund av att kända amerikaner som Harry S Truman och George S Patton deltog i krigsföringen här i slutet av världskriget, berättar Max.
Det är just på grund av att denna plats är mindre omskriven som Max och Gert ofta åker hit och hoppas att hitta svar på frågor de har. Här finns fortfarande mycket spår efter striderna, framförallt i de tyska skyttegravarna, de underjordiska skyddsrummen och ställningarna.
De känner till de flesta platserna men har besökt långt ifrån alla.

Just den här måndagseftermiddagen bestämmer sig Max för att krypa ner i ett tunnelhål där han aldrig tidigare varit. Jag och Gert väljer att hålla oss ovanför markytan samtidigt som åtminstone jag känner lite oro då Max försvinner ner i mörkret. Gert verkar vara ganska van och övertygad om sin sons kunskaper och försiktighet.
Klockan tickar väldigt långsamt tills vi äntligen ser ficklampan vinka mot oss nere i mörkret igen. Samtidigt som Max är på väg upp så går det att ana en lättnandes suck från pappa Gert so står en bit bakom mig.
– Tunnelhålet visade sig leda ner till ett ganska stort manskapsskyddsrum, berättar Max. Det var L-format och från början har här funnits två ingångar, men den ena är numera blockerat. Här finns rester av sängar och militär utrustning som till exempel batterier till ficklampor, tomma kulsplittergranater, rester av en ammunitionslåda och krossat glas. Som djupast var det nästan fem-sju meter under marken och detta har med största sannolikhet varit ett så kallat bombsäkert skyddsrum som det tyska manskapet har använt för att söka skydd under fransmännens och amerikanernas anfall.
Allt visade sig vara i relativt gott skick, men det fanns platser under rasmassorna där Max hade velat leta mer men inte vågade på grund av rasrisken.

Om platser som Forêt d’Apremont är speciella för de historieintresserade så finns det andra platser omkring Verdun som är mer allmänt kända och berömda. Kulle 304 är en sådan plats. Detta var den västligaste flanken i slaget om Verdun och just den här höjden dominerade området, vilket gjorde att tyskarna bestämde sig för att anfalla och förhoppningsvis ta det i besittning.
Fredrik Malmsten från Malmö var en av dem som i maj 1916 stormade vad som på franska heter Cote 304. Han föddes 1893 i Malmö och lär ha varit den yngste sonen till en ganska välbärgad bankir. När första världskriget bröt ut trodde Fredrik precis som så många andra att det skulle vara ett spännande äventyr att få vara med och uppleva strider. Han åkte till Tyskland, anmälde sig som frivillig och hamnade i det fjortonde Pommerska infanteriregementet ”Graf von Schwerin”. Hans regemente tillhörde den tolfte divisionen som i maj 1916 fick i uppgift att storma den här höjden.
– Detta är en väldigt intressant del av den svenska krigshistorien, menar Max. Under första världskriget fanns det inte särskilt många svenskar som deltog i den tyska armén. Det fanns däremot betydligt fler i den amerikanska på grund av att så många hade emigrerat till USA.
Fredrik var 23 år gammal när han i början av maj 1916 stupade någonstans här på Cote 304 och han har än i dag ingen känd gravplats. Kanske kan han vara en av flera tusen som fortfarande ligger kvar på slagfältet, eller så har han varit en av dem som blev förda till det stora benhuset vid Ossuaire de Douaumont.
– Jag har under de senaste sex sju åren arbetat med att göra efterforskningar om Fredrik. Vi har åkt runt till de flesta krigskyrkogårdarna i närområdet för att försöka finna en grav med hans namn men än så länge har vi inte hittat någonting, säger Max.

Vad som för 26 år sedan började som ett stopp för dagen har alltså blivit en passion. Idag är det Max som är den drivande av de båda med ett historieintresse och en kunskap som går ut över det vanliga. Gerts intresse ligger fortfarande i cementen och betongen.
En del av vad de båda entusiaterna hittat har det gått att se på Militärhistoriska muséet i Hässleholm. Vill man förstå passionen och vilken fantastisk insats pappa Gert och sonen Max ska man ta sig ner till Verdun och besöka fortet Ouvrage de la Falouse. Historiens vingslag får hjärtat att klappa. Dels för att det i februari nästa år är hundra år sedan slaget om Verdun inleddes, och dels för att två hässleholmare med sin passion och sitt stora kunnande hjälpt till att visa hur det en gång i tiden såg ut.

TestHöger



Kommuninformation

Veckans Pärla test

Nyhetsbrev

Dagens fråga

Malmöfestivalen närmar sig. Ska du dit?

  • Nej (68%, 157 Röster)
  • Ja (32%, 74 Röster)

Antal röster: 231

Loading ... Loading ...
×