I december har Inger Löwenberg drivit sin lilla salong på Branteviksgatan i precis 50 år. Några planer på att sluta har hon inte, trots att 80-årsdagen närmar sig. Foto: Anna Lindblom
I december har Inger Löwenberg drivit sin lilla salong på Branteviksgatan i precis 50 år. Några planer på att sluta har hon inte, trots att 80-årsdagen närmar sig. Foto: Anna Lindblom
I december har Inger Löwenberg drivit sin lilla salong på Branteviksgatan i precis 50 år. Några planer på att sluta har hon inte, trots att 80-årsdagen närmar sig. Foto: Anna Lindblom

Hon har friserat folk i femtio år

Det är jubileernas år för Inger Löwenberg. I höst har hon drivit sin lilla frisersalong på Branteviksgatan i Malmö i precis 50 år. Dessutom fyller hon 80.

Namn: Inger Löwenberg
Ålder: Fyller 80 den 14 augusti (firar födelsedagen på annan ort)
Bor: Malmö
Familj: Två barn, fyra barnbarn samt ett litet barnbarnsbarn på väg (”Sigrid, ska hon heta”).
Gör: Driver sedan 1965 en liten frisersalong på Branteviksgatan i Malmö
Fritidsintressen: Att hålla igång. Promenerar gärna. Går på gymnastik. Sommartid går hon och en väninna och badar på Ribersborg varje morgon.

Det sistnämnda är dock mer eller mindre obegripligt för alla som sett henne pila runt i salongen, pigg som en lärka och för dagen dessutom iförd synnerligen eleganta guldfärgade träskosandaletter. Och några planer på pensionering har hon inte.
– Nej, jag kan inte lämna salongen. Det är värre än ett äktenskap, höll jag på att säga. Jag har ju kvar kunder som har gått här sedan jag började. En som är 100 och en som är 93, till exempel. Inte kan jag lämna dem. Nej, jag kan lika gärna stå här och dö, med kammen i handen, som att sitta på ett hem.

Men det är inte bara för kundernas skull hon jobbar, utan lika mycket för sin egen. Friskvård, kallar hon sitt jobb.
– Ja, sedan min man dog har det varit något av en livlina, att jag kan vara här och hålla igång. När han precis hade dött gick jag hit och jobbade mig trött, innan jag gick hem och bara somnade. Då var det verkligen kunderna som höll mig uppe.
Fast numera jobbar hon i måttliga mängder. Tre pass i veckan blir det, och kanske i snitt fem kunder per arbetsdag. Annat var det tidigare i karriären, när salongen var en blomstrande liten affärsrörelse med två anställda, utöver Inger Löwenberg själv.
– Jag jobbade till åtta på kvällarna. Sedan gick jag hem och tog hand om man och barn. Det är inte klokt att man orkade, egentligen.

Kanske har hon ärvt den efter sin mor, orken.
– Vi var nio syskon, och det fanns inte så mycket pengar. Så här i efterhand förstår jag ju att mor hade det rätt jobbigt, men det såg jag inte då. Det var en fin uppväxt. Mor fanns alltid där. Alltid. Vi blev förbannade om hon lämnade oss en stund för att gå ut och mata hönsen, haha.
Att Inger Löwenberg, efter avslutad folkskola i Östra Kärrstorp samt två år i vad som på den tiden hette skolkök, bestämde sig för att bli frisör var i grunden en ren slump. Hennes syster hade en salong, och något skulle hon ju göra, så hon började jobba där.
– Det bara blev så, som hon själv uttrycker saken.

På samma sätt ”bara blev det så” att hon vid 19 års ålder, just när hon avslutat den frisörutbildning som hon kämpat sig igenom på kvällstid, samtidigt som hon jobbade på dagtid, träffade sin blivande man på en dans på Folkets park. Och så blev det giftermål och barn. Att bli hemmafru fanns emellertid inte på kartan.
– Vilket i hög grad berodde på att vi hittade en sådan underbar dagmamma till barnen.
Sedan hon startat eget 1965, och familjen flyttat till den lägenhet ett stenkast från salongen där Inger Löwenberg fortfarande bor, kunde barnen dessutom komma och gå lite som de behagade medan deras mamma jobbade. Det lilla trivsamma pentryt bakom själva frisörsdelen av lokalen rymmer både bord, stolar och en liten säng.
– Här låg de när de var sjuka, till exempel. Och de kom jämt hit med sina kompisar efter skolan.

Hon trivs fortfarande lika bra som hon gjorde då. Att flytta någon annanstans är inget hon överväger.
– Nej. Min tös som bor i Höllviken säger ibland att ”mamma, du måste flytta därifrån”. Särskilt nu för ett tag sedan, när det gick av en bomb här borta. Men jag trivs. Jag tycker att här är lugnt och skönt.
Lite bättre promenadstråk i kvarteret hade hon i och för sig inte sagt nej till, men man kan ju inte ha allt.
– Det finns ju en liten gröning som är fin. Där kan man promenera. Annars går jag borta på Bulltofta, med min syster. Jag tycker om att komma ut och röra på mig. Fast ibland blir jag lite slö. Blir sittande framför tv:n eller så. Men det mår jag inte bra av.

De flesta av Inger Löwenbergs kunder är som sagt riktiga stammisar. En och annan ungdom tittar in och vill bli klippt, men de är lätt räknade.
– Det är förstås väldigt roligt när det kommer unga människor, men de har ärligt talat inte speciellt roliga frisyrer. Jag gillar inte hårmodet i dag. Åtta av tio har långt hår i hästsvans. Tråkigt. Jag vill ha ordentliga hår. Riktiga, klippta frisyrer.
Men en frisörs roll rymmer mer än att skapa frisyrer. På sätt och vis är man även ett slags terapeut, menar Inger Löwenberg, som genom åren har utvecklat en stor lyhördhet för sina kunders eventuella pratlust.
– En del vill ju inte prata. Det känner man. Man får treva sig fram lite.

En del saker hon får höra ”går in här och ut där”, medan andra är svårare att hålla ifrån sig.
– Ja, ibland när det kommer upp riktigt allvarliga saker. Skilsmässor. Dödsfall. Då får man hitta ett sätt att förhålla sig till det. Men det är så himla bra att de pratar, tycker jag. Det är så viktigt att prata. Annars stannar alltihop kvar i kroppen.

Namn: Inger Löwenberg
Ålder: Fyller 80 den 14 augusti (firar födelsedagen på annan ort)
Bor: Malmö
Familj: Två barn, fyra barnbarn samt ett litet barnbarnsbarn på väg (”Sigrid, ska hon heta”).
Gör: Driver sedan 1965 en liten frisersalong på Branteviksgatan i Malmö
Fritidsintressen: Att hålla igång. Promenerar gärna. Går på gymnastik. Sommartid går hon och en väninna och badar på Ribersborg varje morgon.

Webb-tv

×