Salo förvandlar inte vatten till vin

svedala Ola Salo kan konsten att äga en scen som få andra svenska artister. Det spelar uppenbarligen ingen roll om han har den nu sjunkna arken bakom sig eller om han står där med ett nytt band.

Som sångare i The Ark skrev Ola Salo några av det tidiga 2000-talets bästa poplåtar: ”It Takes a Fool to Remain Sane”, ”Let Your Body Decide”, ”Caleth You, Cometh I” och ”One of Us is Gonna Die Young” är alla en del av min generations (nittiotalisternas) kollektiva musikminne. Som soloartist verkar Salo emellertid – till skillnad från före detta kollegan Sylvester Schlegel – inte riktigt ha hittat rätt. Hans första soloalbum Wilderness släpptes tidigare i år och är en sörja av låtar med samma storslagna ambitioner som The Arks, men utan den träffsäkerhet som gjorde bandet till en vitamininjektion på hemmafester och popklubbar. Utöver sitt förflutna som frontman i ett av Sveriges största rockband har han nått en bredare publik som huvudrollsinnehavare (Jesus Kristus) i musikalen Jesus Christ Superstar och som deltagare i det populära tv-programmet Så mycket bättre.

Kvällens spelning på Svedala sommarrock ser jag emellertid inte utan en känsla av att Salos soloprojekt är en efterfest till The Arks strålande glamkalas. Champagnen är utbytt mot vatten och The Arks mäktiga refränger får framföras av en nostalgisk publik. Där en Ark-konsert alltid kändes som en välregisserad föreställning, är kvällens framträdande en slappare charterresa med en entusiastisk reseledare.

För om det är något som inte går att ta ifrån Ola Salo är det hans älskvärda scenpersona: Han är snygg som Bowie och cool som Siouxsie Sioux, han vill omvända rasister och han ger en känga åt festivalen för deras totala avsaknad av kvinnliga artister bland bokningarna. Till Sveriges kvinnliga artister, som han kallar för den svenska musikens framtid, tillägnar han avslutande klassikern ”It Takes a Fool to Remain Sane”, som spelas i en klubb-anthem-version som är roligare än den är bra.

Även om en och annan The Ark-dänga dyker upp dominerar låtarna från soloalbumet, vilket gör att konserten trots allt inramas av en viss självständighet i förhållande till Ola Salos imponerande CV. Och visst klarar han av att bära upp också dessa något svagare spår med värdighet. Ola Salo kan kanske gå på vatten, men han kan inte förvandla det till vin.

Webb-tv kultur