Ett femtiotal besökare kom till Barsebäcks kyrka för att delta i Sommarkväll i Barsebäck. Huvudpersonerna för dagen var Pontus Kvarnholt, Johanna Axelsson och Katarina Strand samt hästarna Quo Vadis, Q-One och Carlito. Foto: Lena Breitner
Den pensionerade diakonen Ingrid Svensson hälsar på en av hästarna.
Pontus Kvarnholt och Katarina Strand tillsammans med dottern Julia och hästen Quo Vadis, 12 år.
Victoria Björk Larsson och barnen Frans och Gabriel höll sig på ett visst avstånd från de stora hästarna.

Hästsnack efter andakten

Barsebäck Varför hamnar hästarna mitt i hindret ibland och hur vet man att en häst tycker att det är roligt att hoppa? Det var två av många frågor som gästerna på Sommarkväll i Barsebäck hade till Pontus Kvarnholt, Katarina Strand och Johanna Axelsson.

Sista onsdagen i juli månad och ännu ett Sommarkväll i Barsebäck.
Gäster var tre människor och tre hästar. Pontus Kvarnholt och Katarina Strand föder upp hästar i Hofterup.

Johanna Axelsson tävlar med en av deras hästar, Q-One. Quo Vadis och Carlito fick också följa med och visa upp sig för Barsebäcksbor och andra tillresta.
Pontus Kvarnholt och Johanna Axelsson är väl bekanta med Barsebäcks församling. De är nämligen kyrkvaktmästare här. Så helt slump är det inte att det blev mycket hästprat till kyrkkaffet den är kvällen.
Ett femtiotal åhörare satt i tältet bakom församlingshemmet och lyssnade medan de tre berättade om hur det är att arbeta med hästar. Pontus Kvarnholt inledde om kommunikationen med hästar. Han petar lite i sidan på Quo Vadis, som flyttar sig snabbt och enkelt.
– Det är enkelt när det fungerar, säger Pontus Kvarnholt.
Johanna Axelsson och Katarina Sand tävlingshoppar båda två. Den senare berättade engagerat om det förtroende häst och ryttare bygger upp till varandra. Men att det också snabbt kan raseras.
Katarina Sand beskriver det som händer när man hoppar och det fungerar som en treenighet mellan henne, hästen och hindret.
– Det tar lång tid att bygga upp ett självförtroende hos en häst, men det kan lätt också raseras, säger Katarina Sand.
En missbedömning av avstånd, eller en synvilla som skrämmer hästen och får den att agera på ett sätt som ryttare inte har tänkt sig.
En obehaglig upplevelse kan ligga kvar, precis som hos oss människor.

Hur vet man då om en häst tycker att det är roligt att hoppa? undrar någon.
Katarina Strand kan inte ge några garantier, men hon säger att det finns en väldigt stark känsla att deras hästar tycker om det. Att tvinga en häst till något brukar inte fungera så bra.
– Varför står hästen inte still? Varför bökar den hela tiden? undrar någon.
– Det är mitt fel, säger Pontus Kvarnholt. Jag lät henne beta.
En tugga och nu vill hon ha mer. Även hästar behöver strikta regler. Men de fick morötter till slut.