Kristina Andersson och Britt Frank från Eslöv ska vandra runt Tjörnarpssjön. Foto: Claes Hall
Fredrik Gustavsson med hunden Aska och dottern Judy traskar förbi. Han bor nära järnvägen och är mindre störd av tågen nu än tidigare, då omkörningsplatsen där godstågen stannar flyttats ut, ett par kilometer från byn.
Tjörnarps Station. .
Bertil och Ann Jönsson.
– Vi är den riktiga Jönssonligan! Säger Ann Jönsson, längst bak, i sällskap av Bertil, Bert-Ola och Josefin Jönsson med kompisen Amalia Johnsson.

Tjörnarp – hur är det nu?

Tjörnarp Tågen dundrar förbi med några minuters mellanrum vid Tjörnarp station. I 35 år stannade aldrig något.
– Det är mer liv i samhället nu säger Ann Jönsson som bor i byn.

Britt Frank och kompisen Kristina Andersson från Eslöv går av tåget. Man kan höra en tupp gala i sydväst.
– Vi läste i Skånskan om vandringsleden runt Tjörnarpssjön, så vi ska leta rätt på den, säger Britt Frank.
Solen skiner varmt på oss, men ett mörkt moln täcker halva himlen.
– Äh! Det finns inga dåliga väder, säger Kristina Andersson och tillägger att de har både fika och kläder med sig.
Bertil Jönsson, som är ordförande i sockengillet möter upp på stationen med fru, son och barnbarn. Innan de nått fram möter de Britt Frank.
– Vi hade inte träffats på 15 år! Säger Ann Jönsson efter en rejäl kram från den förra arbetskollegan.
– Där ser man vad tågen kommer med, säger Bertil finurligt.
Familjen Jönsson är tjörnarpsbor sedan 1972.
– Man möter folk på gatorna igen, det gjorde man aldrig innan tågen kom tillbaka, säger Ann.
– Ja, det var dött säger sonen Bert-Ola Jönsson. Men nu känns det som att man är på väg uppåt istället för neråt. Tågen är en jätteviktig del av byns fortsatta utveckling.
Han berättar att drygt 40 procent av byns innevånare tecknat avtal för att få internet via fiberkablar.
– De ska börja gräva i höst. Tillsammans med tågstationen ger det Tjörnarp ett riktigt uppsving, säger han.
De som kommer till Tjörnarp är i första hand ute efter att fiska eller vandra, enligt familjen Jönsson.
De berättar om en familj från Malmö som kom med sitt lilla barn. De blev förtjusta i byn och ville hyra ett hus. Bertil Jönsson ordnade med en lapp på anslagstavlan, och nu bor de här.
– De är verkligen ett flaggskepp för Tjörnarp, säger Bert-Ola. De ser saker som vi blivit blinda för. När de pratar om att ha skogen så nära inpå låter de lyriska, säger Bert-Ola som bott i byn sedan han var tre.
När det gäller fiske håller fiskeföreningen på med en sanering. Det är för mycket fisk i Tjörnarpssjön.
-De har tagit upp mer än fem tusen kilo småfisk för att förbättra vattenkvaliteten, säger Ann.
Bertil berättar att det finns mycket gös i sjön. Abborre och gädda är också intressanta för sportfiskare.
Bert-Ola tog som elvaåring det sista tåget innan stationen lades ner 1979.
– Jag minns mest att det var så in i vassen med folk, säger han.
Ann berättar om den stora protestaktionen, som drog folk från när och fjärran. Men tågen gick sedan bara förbi.
– Men i vintras tog jag och min son Johannes det första tåget. Det kändes bra, säger Bert-Ola.
Familjen berättar att de på olika sätt utnyttjar tågen. Till exempel åker Bert-Ola till Kastrup, smidigt och lätt när han ska ut omlands. Hans dotter Josefin Jönsson åker till skolan med tåget, och när hon ska börja gymnasiet nästa år blir det tåg oavsett om det blir Lund eller Hässleholm.
Men än är inte allt så bra som det kunde varit i Tjörnarp. Flera fastigheter är halvt förfallna, och väggången till den västra sidan av perrongen har satt sig och stora sprickor i asfalten är resultatet.
– Det får de göra om.
När det gäller fastigheterna pågår en dialog med ägarna.
– Det tar ju sin lilla tid med allting, men det går framåt, säger Bertil.