Sövde, en levande bygd.
Slutsålt.
Några ur byalaget i Sövde.
Några ur byalaget i Sövde.
Bustag i grustag.
Sövde amfiteater.

De vände protest till fest i Sövde

Sövde Byborna befarade det värsta, att sandstormar skulle svepa in över gatorna om bolaget fick fortsatta bryta grus. Men planerna stoppades och ur missnöjet fann byalaget något annat att kämpa för – att ha roligt. Om två veckor är det dags igen – när Hasse ”Kvinnaböske” Andersson åter dyker upp på Amfiteatern.

– En ort utan amfiteater är inte en ort, bara lort, säger Per-Åke Nilsson, medveten om att han sticker ut hakan.
Men nog är det underligt. Att en liten by lockar stora stjärnor som Timbuktu, Smokie, Sven-Ingvars och Jill Johnsson, för att bara nämna några.
Artister som förmodligen hade gissat att agenten menade Skövde – om den sagt Sövde – eller något helt annat. Om det inte hade varit för Amfiteatern.
Skånska Dagbladet begav sig till det gamla grustaget för att ta reda på hur det hela började – och vad som får byborna att lägga otaliga timmar om året på att få det hela att fungera.
Men då får vi backa till början av 80-talet. Missnöjet grodde i byn då företaget som bröt grus ville förlänga sitt tillstånd. Samtidigt visste invånarna att det bakom grustaget var sandmark som skulle blåsa rakt in över gatorna om kullen jämnades med marken.
– Så fick vi reda på att vi kunde tycka till, förklarar Per-Åke Nilsson.

Resten är historia som det brukar heta. Grusbrytningen upphörde och i byn började man undra vad som skulle bli istället. När det var dags för byns 600 årsjubileum sattes föreställningen ”bustag i grustag” ihop som berättade historien om hur företagets planer gick om intet. Det blev till en väldig succé, förklarar Per-Åke Nilsson.
– Vi hade sångkören sand of music med och vi märkte att ljudet var väldigt bra, säger Lena Johansson.
Under åren som följde snickrades läktare ihop, regionala artister gästade byn och 1995 anordnades Sövde tatto, Ystad tattoos förlaga – säger de engagerade byborna.
– Det var då vi började se att vi kunde få hit folk, sedan har det ramlat på under åren, säger Ulf Skoog.
Men det stora genombrottet kom först när Hasse ”Kvinnaböske” Andersson uppträdde 1999. Det blev startskottet på den rad av stora artister som gästat Amfiteatern genom åren.
Kontrasten mellan stjärnorna och den lilla byn har ibland varit näst intill absurd.
– När Lena Philipsson kom fick vi samtal från piloten om var de skulle landa. Vi sa att de nog skulle märka det och skrev PH här på gräsmattan, säger Lena Johansson.

Annars har både artisterna och konserterna varit både jordnära och folkliga. Logen för artisterna är Lena och Göran Johanssons eget hem, som tog över från de förra ägarna för åtta år sedan.
Någon rysk kaviar eller champagne bjuds det inte på – utan Sövdemust och Sövdefisk.
– De har fått ta vårt hem som det är men de har varit otroligt tacksamma, det är vanliga normala människor. De säger ofta att de ska dra efter konserten men många stannar och badar i sjön om natten, säger Lena Johansson.
Pengarna som konserterna generat går tillbaka till byn. Bland annat har det används för att vara med om att finansiera muddringar av Sövdesjön, en gångbana, en lekplats och det utegym som snart står färdigt.
Men syftet har aldrig varit att dra in pengar, säger de samlade från byalaget – utan att nå plus minus noll, så att priserna kan hållas nere.
– Sedan har vi satt undan lite varje år för att kunna ta en liten smäll så att vi inte går omkull. Det är som en hemmaekonomi, säger Janne Jeppsson.
– Visst har det hänt att himlen har öppnat sig men solen skiner för det mesta över Sövde, fyller Lena Johansson i.

Vad är det då som får byborna att år efter år lägga massor av ideellt arbeta på att servera mat, vara parkeringsvakter, administrera ekonomin, spika läktare och bygga scener?
– Allting går tillbaka till folket och skapar samhörighet, att göra något positivt blir till en god cirkel, säger Janne Jeppsson.
– Hade vi inte haft kul ihop skulle vi inte fortsatt och inte haft byn med oss, säger Babbe Jeppsson.