Philip Roth. Foto: Nancy Crampton

Roths sista roman mullrar elegant i mål

Recension

BOK
Nemesis
Författare: Philip Roth
Översättare: Nancy Westman
Förlag: Albert Bonniers

”Jag tror inte att en till bok mer eller mindre kan förändra vad det nu än är jag åstadkommit”, förklarade den då 77-åriga Philip Roth i en intervju i The Paris Review år 2012. Den nyss utgivna boken Nemesis var den ihärdiga författarens trettioförsta roman och skulle enligt honom själv också komma att bli den sista. Dessutom utgjorde den det avslutande blocket i den, med Rothmått mätt, blygsamma kvartett kortromaner som han ägnat andra halvan av sitt 00-tal.
I romanerna Everyman (2006), Indignation (2008) och The Humbling (2009) hade Roth då på olika sätt utforskat det som den sista bokens titel vittnar om – vad det är att förhålla sig till sin egen största fiende. För den skådespelande huvudkaraktären i The Humbling gestaltar den sig som en förlamande scenskräck. I Nemesis bär den också förlamande drag, om än kanske inte på det mest uppenbara viset.

Det är sommar 1944. Andra världskriget är i sitt slutskede och för första gången på flera år kan strandlyktorna längs New Jerseys stränder hållas tända om nätterna, risken för tyska anfall bedöms som minimal.
Men invånarna i staden Newark bör ändå passa sig från att andas ut. De bör passa sig från att andas in. De bör passa sig från smutsiga händer, offentliga toaletter, bussar och varmkorvstånd. En polioepidemi har ställt staden på ända. En polioepidemi som härjar i en tid när man varken vet hur viruset smittas eller har ett vaccin att bekämpa det med.
På skolgården samlas barnen för att fördriva sin sommarlovstid under uppsikt av fritidsledare Bucky Cantor.
Bucky, som till följd av sin dåliga syn aldrig var välkommen i kriget och därför har blivit kvar i barnens tjänst. Det är om honom historien handlar, det är hans nemesis vi möter. Miljön han befinner sig i är, liksom i många av Roths romaner, nästan påträngande homosocial. Visst finns det även flickor där på skolgården, men de hoppar sina hopprep i periferin. I fokus står fotbollsplanen och Buckys ansvar för de unga pojkarna. ”Han ville lära dem det som hans morfar hade lärt honom: envishet och beslutsamhet, vara fysiskt modiga och fysiskt vältränade.”
Hans morfar har nämligen också lärt honom detta: ”att en mans varje strävan var genomsyrad av ansvar.”
Men ansvarstagandet är en tung börda, särskilt när det förväxlas med självuppoffring. För vem bär egentligen ansvaret vid en polioepidemi?

Nemesis är en elegant liten roman och Roth en berättare i ordets rätta bemärkelse. Intrigen är förvisso överväldigande förutsägbar (det mest förvånande är att de vanligtvis så volymnösa sexskildringarna lyser med sin frånvaro) men det finns en charm också i den tryggheten.
Det enda läsaren har att göra är luta sig tillbaka och svepas med, medan den trettioförsta och sista Rothberättelsen långsamt mullrar mot sitt mål.

BOK
Nemesis
Författare: Philip Roth
Översättare: Nancy Westman
Förlag: Albert Bonniers