Foto: Claes Hall
Ett trettiotal höns av olika sorter huserar på familjens ägor. – Jag tror att det är bra att de parar sig med varandra, de blir friskare när generna blandas, säger Johanna Stjerndahl.
Lök ligger på tork på terassen.
Tomas med yngste sonen Vide kollar på fåren och lammen.
Johanna, Vide, Tomas och Isak Stjerndahl, som är mäkta stolt över sin nya cykel.
Isak Stjerndahl har tagit en gurka från växthuset och delat den med sin bror.
Johanna Stjerndahl sysslade tidigare med kristallhealing. Nu gör hon silversmycken med innefattade stenar.
Volontärarbetaren Michael Wolkmer hjälper till att bygga högre odlingslådor och sätta dem på plats.

Familjen fann det perfekta lantstället

TJÖRNARP Kroppen, själen och naturen står i fokus för paret Stjerndahl. Slingriga testresor genom allt möjligt som brukar passas in under rubriken alternativt landade i stillsamt häxeri, ekoodling och hantverksslöjd på en gård nära Tjörnarp.

Hon sitter på en vitmålad pinnstol i trädgården med sonen Isak i famnen och säger det så alldagligt och självklart.
– Jag är häxa och prästinna. Jag förrättar vigslar och dop och kan även förrätta begravningar.

Johanna Stjerndahl skrattar åt Skånska Dagbladets reporters höjda ögonbryn och berättar vidare om hur hon deltar i månskensceremonier, blot och andra organiserade träffar för häxor, shamaner, prästinnor och andra som intresserar sig för andlighet och spirituell kontakt mellan människor, natur och olika väsen.

Tomas Stjerndahl är alltså gift med en häxa. Till synes lyckligt gift. Medan barnen cyklar i rasande fart i cirklar över gräsmattan berättar de, ibland i mun på varandra, om olika projekt och tankar om livet. Hon på skånska, han på en möjligen något utslätad Skellefteå-norrländska. För det är därifrån han kommer, från villaförorten Bergsbyn utanför den norrländska staden.
– Så jag har inga bondekunskaper med mig hemifrån, säger han.

Vägen till att bli får-, bi- och fjäderfäägande småbrukare på skånska landsbygden ledde för hans del istället genom radikala uppfattningar om ekonomi och fördelning.
– Vi var ett gäng som letade efter olika positiva initiativ på olika områden, säger han.
Detta var under ungdomsåren, när han flyttade från Skellefteå till Gävle, bodde i kollektiv och var vegan. Han studerade alternativekonomisk litteratur på egen hand och fick kontakt med olika personer som drev idéer om hur ekonomiska system kan göras mer rättvisa. Det tycker han fortfarande är intressanta frågor. Som exempelvis konceptet tidsskatt.
– Om en höginkomsttagare arbetar halvtid och tjänar 300 000 om året och en låginkomsttagare tjänar lika mycket för en heltidstjänst, så skattar de lika mycket men låginkomsttagaren har offrat dubbelt så mycket tid. Ett nytt skattesystem skulle kunna bli mera rättvist om vi istället byggde det på hur mycket tid vi bidrar med.

Tillsammans med lika-tänkande blev han inspirerad att flytta till Skåne. En vän ville flytta till Helsingborg, men där var det svårt att hitta lägenhet. Istället blev det först Malmö. Och där började komponenterna samla sig för det familjeliv som nu är ett faktum.
– Vi träffades på Spraydate, säger Tomas Stjerndahl.

En datingsite på nätet var alltså inledningsscenen för den romantiska delen av historien. De båda delade intresse för klättring och naturen, och efter första träffen visade det sig dessutom att båda hade utbildning i sjukgymnastik. Det är fortfarande den utbildning som Tomas tjänar sitt levebröd på, som sjukgymnast på Höörs vårdcentral. Snart blev Isak till, han föddes 2008 och ska snart börja i första klass.
– Jag längtade ju hela tiden efter att få begrava fingrarna i myllan, säger Tomas Stjerndahl.

Ett år efter äldste sonens födelse dök det perfekta lantstället upp, och Johanna fick jobb som lärare på Waldorfskolan i Höör.
– Det är mycket mark, fyra hektar, men det är fint här, säger Tomas Stjerndahl.

Det där med att begrava händerna i myllan får grönsaker, bär och örter att växa på tomten. Paret har fyra bikupor med ett oräkneligt antal bin som sköter pollineringen, och för att ytterligare se till att pollenspridningen sköts ligger ett nybyggt insektshotell av kapade trädstammar med borrade hål i ett hörn av gården. På markerna betar två tackor som fått fem lamm i år. Dessa äter Tomas och barnen själva upp under året.
– Han äter samma sak varje dag, säger Johanna Stjerndahl.

Rätten består av ugnsstekt lammkött som fått stå på låg värme över natten, så kallad tjälknöl på norrländska.
– Men jag varierar grönsakerna jag har till, invänder Tomas.
Johannas avsmak för rött kött kom efter det första året, när de skaffat fem tackor som fått 13 lamm som alla skulle slaktas. Den före detta veganen Tomas skred till verket, men det tog ganska mycket tid. Han tycker att det känns okej eftersom han vet att lammen har haft det bra och dött skonsamt, men Johannas lust till att äta köttet dog och försvann.
– Men hon äter fisk och fågel, säger Tomas.

Av de senare finns ett 30-tal höns av blandade sorter och fem afrikanska pärlhöns.
– Det är fyra tuppar och en höna, skrattar Johanna. Det var inte meningen.
Hon berättar att det är väldigt svårt att avgöra könet på fågelungarna, bara på ljudet kan man höra skillnad.

Vi går runt på ägorna till ljudet av surrande insekter, skränande pärlhöns och lekande barn. Då och då avbryts samtalet av frågor från den volontärarbetande tysken Michel Wolkmer som bor gratis på gården mot att han får lära sig svenska och mera om att odla ekologiskt.
– Ja, det är det här att vara häxa innebär för mig, säger Johanna, som ser sig som prästinna i den stora moderns tjänst. Jag vill tillbaka till något mer enkelt och visa vördnad inför allt levande.

Innan vi går bjuder Tomas på älggrässaft. Det smakar mandel, lite som mazarin.
– Kanske ska man inte dricka för mycket. Jag vet inte vad som händer då, säger han när glaset redan är tomt.

Jllkalender

En rad med text

Kommuninformation